Trädgårdsbloggen

Snön låter vänta på sig...

Här på Västkusten har vi inte haft många flingor snö den här vintern - ännu. Antingen är det så här årets vinter kommer att se ut på den södra halvan av vårt land eller så bara den förbereder sig och kommer med dubbel styrka när den väl kommer...

Det som slår mig är hur trädgården med all dess vilande växtlighet mår när det blir så här? Att inte få det där sköna snötäcket över sig som lägger locket på allt som finns i trädgården, är säkert inte bra för naturen. Man ser t.o.m. på videkvistarna att de tror att det är vår och de har börjat knoppa sig med sina små mjuka tussar.

Om vi ändå skall försöka se något positivt med att vi ingen snö har - för vi kan ju ändå inget göra åt det - så är det väl att man har sparat på sin rygg  genom att slippa skotta och inte en enda påse med tösalt har behövt köpas in...

Hoppet är det sista som överger människan säger man och i tre månader till kommer jag att fortsätta att hoppas på en vit vinter med gnistrande snötäcke, frost som biter i kinderna när vi går ut och en sol som lyser från en klar himmel. När vintern än väljer att komma så är den i alla fall hjärtligt välkommen!

Nu kan snön få komma...

Under hela sommarhalvåret (och hösten också för den delen) har vi haft en stor studsmatta stående i trädgården. Den var väldigt iögonfallande då den även hade ett högt svart nät runt om och varje gång vi skulle klippa gräsmattan var det samma problem.

Studsmattan var, trots allt, till så pass stor glädje för somliga i familjen att vi tyckte att det var värt att ha den stående där, till full beskådan för alla runtomkring.

Tydligen blir man så van vid saker och ting att man, när de sedan försvinner, inte ens märker någon skillnad. Efter ett veckoslut i stora staden Stockholm kom jag tillbaka hem, i fullt dagsljus, utan dimma eller andra orsaker till dålig sikt och ser ändå inte att studsmattan blivit nedmonterad och undanställd på en klart mycket bättre plats, för att förvaras under vintern.

Känner att det kanske kommer att bli lite svårare att få mannen till att utföra diverse uppdrag i framtiden, då avsaknaden av glädjetjut och uppskattande ord uteblev och han faktiskt fick påtala sin stora insats själv...

Hösten är oåterkallerlig

När höstvindarna viner och regnet piskar mot rutan blir man snabbt påmind om att det är dags att plocka in utemöblerna för den här säsongen.
Här på västkusten skulle de nästan ha kunnat stå inne hela sommarsäsongen faktiskt...

- Om man inte höll sig hemma just den där fina dagen som kunde komma då och då så fösatt man sin chans att utnyttja utemöblerna och det blev ytterligare några veckors regn...

Till nästa sommar tror jag att jag skall undersöka om det finns utemöbler som är helt okänsliga mot väder och vind.  Utemöbler för västkusten, helt enkelt.

En annan tung händelse som sker i min trädgård varje höst är den årliga poolstängningen. Vattennivån sänks, chockklorering utförs och lamporna kopplas ur sina fästen...
Kanske låter det som att jag är en van pool arbetare men så är inte fallet. Att en gång per år ta hjälp av en expert som vet hur man stänger en pool på bästa sätt är en kostnad som jag kan tycka är väl investerade pengar.

...och så var det höst igen

 ...och det är dags att tänka på hur växterna ska klara vintern.

Jag köpte ett par olivträd, ett par palmer och ett litet fikonträd till vår nya uteplats nu i sommar. Det var det bästa jag gjort :) !!! Vilken känsla och vilken härlig miljö det blev tack vare dessa gröna ting.

Men som sagt det är nu det svåra börjar - att få dem att överleva vintern. Jag har fått reda på att de ska hållas runt 10-12 grader och gärna lite ljust. Garage är tydligen perfekt! :) jo...det vore fint det - komma ner till det nyrensade och städade garaget - och ställa 4 jätteblommor där!

Men vi har ju friggeboden! Så det problemet är nog löst :). Växterna ska vattnas försiktigt under vintern, de ska inte ha någon mer näring och torka ut emellan vattningarna.
De resterade blommorna, de i rabatten, är det mindre bekymmer med. Flera av de som nu är planterade är ju 1åriga, och de perenna ska ju klara det klimat vi har (om de nu inte regnar bort!!! )

Gruset blev vår räddning

Efter några kvällars arbete med skyffeln och skottkärran var då äntligen gruset på plats. Vår sargade del av trädgården hade nu fått ett nytt, mycket vackrare utseende och minnet från den gångna dräneringen kan i lugn och ro få blekna bort.

Allt började med ett besök på det lokala grustaget och efter lite disskusioner och tips valde vi en storlek som heter 8-11. Med ett lager på 5 cm och en yta på 44 kvm räknade vi ut att det skulle gå åt ca 2 1/2 kubik med grus. Omvandlat i ton blev detta ca 4 ton vilket med lätthet rymdes på ett lastbilsflak.

En hemleverans bokades och som tur är fanns det möjlighet för lastbilen att backa upp på vår befintliga gräsmatta och tippa gruset i direkt anslutning till den plats där vi skulle ha det. Detta underlättade mycket då frakten från grushögen till marken som skulle fyllas ut blev både kort och smidig.

resultatet blev riktigt bra och för er som eventuellt INTE minns hur det såg ut när "dränerings gubbarna" hade dragit fram kommer här en före och efter bild.

En bra lösning för en förstörd gräsmatta

Att dränera om och isolera en källarvägg är väl en sak men att ta hand om en sargad gräsmatta, med ojämnheter, jord, sten och annat odefinierbart som grävts upp ur underjorden är en helt annan.
Att denna delen av tomten dessutom ligger i norr läge gör ju också att den naturliga solexponeringen är minimal.

Till saken hör också att vi inte är speciellt intresserade av mer arbete i trädgården utan vår filosofi är snarare att trädgården skall ge oss njutning inte arbete.

På dessa grunder har vi nu tagit beslutet att lägga markduk och grus på den här norr gaveln. Tillräckligt smått för att kunna kratta upp löv ifrån, samt gå på utan att få allt för ont men ändå tillräckligt stora stenar för att inte dra med sig dem in i hallen. Totalt handlar det om en yta på 44 kvm som skall täckas och med hjälp av kundmottagaren på grustaget fick vi hjälp att räkna fram att 2,5 kubikmeter borde vara lagom. Omvandlat till X-antal ton (det var inte jag som räknade ut det heller) kom gruset på ett lastbilsflak, hemkört till vår tomt och nu är det bara att börja skyffla, ösa i skottkärran och fördela det hela...

Undrar just hur många skyffeltag det blir?

Sandlådan är invigd...

Sandlådebygget kan bara beskrivas med en enda fras: En fullständig succé! Dessutom kom den ju till i samma stund som det fina vädret satte till, så även vi vuxna har haft otrolig glädje av den och då menar jag inte för att vi också har fått baka sandkakor utan snarare tack vare det lugn och den härliga oas som ett litet barn som gillar sand, tycker att en sandlåda är. Nu kan vi klippa gräs, fika, sola och plantera i våra krukor utan att vi behöver vara rädda att "lill-tjejen" försvinner.

Har man dessutom en sådan hund som vi har så behöver vi heller inte oroa oss för att någon "tar henne" - bästa livvakten!

Det måste bli en sandlåda...

När nu äntligen snön har försvunnit från trädgården och marken blottas igen, är det inte bara roliga saker som dyker upp.
Ett rejält stycke avskalad gräsmatta, som påminner om ett dränerings -och isoleringsarbete som gjordes i höstas, gör sig påmint med stor tydlighet.

Har man dessutom ganska små barn som har en stor passion för att gräva, ösa och hälla, så inser man att gräsmatta kanske inte är det ultimata att använda den trasiga ytan till. De sätter ju sig och gräver oavsett om det är jord, lera eller sand...

Nej, det måste bli en sandlåda, det är jag helt övertygad om nu. Att platsen dessutom är på den sidan av huset som den sköna vårsolen först visar sig, gör att jag blir än mer säker på mitt beslut.
Tänk att kunna sitta med näsan mot solen samtidigt som lill-tjejen får göra det hon tycker allra mest om, det kallar jag att förena nytta med nöje!

Det gäller att välja rätt gräs...

Det var väldigt mycket värre än jag trodde, det här med vilken gräs sort man skall välja till sin gräsmatta. Vill man ha en snabbväxande sort som fort blir grön och vacker eller vill man ha en som i första hand är tålig, även mot lite längre torrperioder? Kanske behöver man en extra slitstark som det går att spela fotboll på hela sommaren eller en sort som är speciellt framtagen för att sås i sluttningar.

Jag blev inte det minsta vis efter min fördjupning utan känner mig snarare ännu mer förvirrad.

- Jag skulle vilja ha lite utav dem allihop...

Känner så sakterliga att känslan av marksten kommer krypande på mig igen. Jag har provat det förut och vet att jag är av den åsikten att marksten löser många problem.

Snyggt, stilfullt och lättskött - det tål att tänkas på en stund till!

Tips på snabbväxande gräsmatta sökes

I höstas lät vi dränera om ett av hörnena på vårt hus. Ett "litet" ingrepp kan tyckas men menen efter den syns väldigt väl nu när snötäcket inte längre är lika tjockt. 1 1/2 meter ut från väggen är den gamla gräsmattan fullständigt avskalad och en blandning av sand och jord syns gapa upp mot mig.

Detta påminner mig om att jag borde ha sått de där nya gräsfröna redan i höstas för att de så att säga: skulle varit lite på gång snart...

Nu gjorde jag tyvärr inte det och verkligheten har kommit i kapp mig, knackat mig på axeln och berättat för mig att jag förmodligen kommer att få sota för det hela den kommande våren.

Finns det någon som har ett bra tips på ett riktigt snabbväxande och bra gräs som kan dölja mina misstag och ge mig en grön och fin gräsmatta innan sommaren?