Trädgårdsbloggen

Gräsmatteproblematiken...

Visst är det vackert med en grön, välmående och nyklippt gräsmatta!? Det är jag den förste att skriva under på men däremot känns det inte alltid som om min gräsmatta håller med mig. Den har en viss benägenhet att "bjuda in" mossan och verkar välkomna den att slå sig till ro på allvar.
Alla som har en gräsmatta som är lika samarbetsovillig som min vet vad jag talar om. När gräsmattan fläckvis är översållad av mossa och däremellan växer saftiga, gröna grässtrån i godan ro.
Bor man dessutom i ett villaområde och inte har större yta gräs än att en handdriven gräsklippare är det sundaste alternativet så förstår alla att man kör fast flera gånger varje kvadratmeter...

Nu har jag kommit på en mycket smart lösning och under sommaren kommer gräsmattan att bli uppäten av 2 stycken matglada låne-kaniner. Buren flyttar vi runt där vi har svårt att klippa och kaninerna har hela tiden ny, saftig mat att knapra på. Är man dessutom idog och rensar buren på div. avföring med täta mellanrum verkar faktiskt inte åverkan på gräsmattan bli så tydlig som jag hade befarat.

En kruka räcker för mig...

Äntligen vågar vi säga att våren är kommen på allvar!
Gräsmattan måste klippas minst en gång i veckan och alla handelsträdgårdar har långa köer ringlandes utanför när de öppnar på lördagsmorgonen.

Jag går mot strömmen och försöker hålla mig ifrån sådana där ställen så mycket som möjligt och min flora i trädgården blir ju tyvärr därefter!

Mitt absolut största problem med att få trädgården att blomstra är att jag alltid glömmer att vattna och det vet ju varje människa, att utan vatten kan vi inte leva...

Nej, en kruka med en Azalea, några Penseer och lite taklök är det som får representera min totala trädgårdsflora just nu. 
För att kunna få lite mer blommande fägring har en god vän förbarmat sig över mig och skänkt mig några "små rotklumpar" som tydligen skall bli något vackert som kallas kärleksört.

Namnet är onekligen spännande - Tror ni att man kan äta den? 

Äntligen syns krokusarna...

I vår närmsta bekantskapskrets har vi haft vadslagning om hur länge snön skulle dröja sig kvar - ingen fick rätt!!
När väl snösmältningen satte fart så gick allt väldigt fort och innan någon visste ordet av syntes krokusarna utefter husväggen.

Det känns extra spännande när det är första våren i nya huset och man faktiskt inte har en aning om vad som döljer sig under jorden, ogräset och stenarna.

Inom ett par veckor hoppas jag att vi befinner oss mitt i den allra underbaraste av årstider, nämligen VÅREN!!

Inte mera snö nu, tack!

Som nybliven husägare går man onekligen och väntar på våren. Man vill se vad som finns i rabatterna och man vill kunna njuta av sin nya villa även från utsidan. Det ända spännande vi fått uppleva från utsidan ännu, är hur det känns att skotta ett tak som är 140 kvm stort.

Med ett platt tak, i kombination med all denna snö, vågar man inget annat än att ge sig upp på taket. Man vill ju inte gå samma öde till mötes som flera ladugårdar och förrådsbyggnader har gjort denna vinter.

Nej, nu håller vi tummarna för att våren snart kommer och att trädgården kryper fram ur sitt vita täcke. 

Nu längtar man till våren...

Under djup snö och tjocka plåtar döljer sig vårens stora glädjeämne. I väntan på våren kan vi bara fortsätta att skotta och tänka;

- Det som göms i snö, kommer upp i tö!

Nej, det är inte vårens knoppar och prunkande växtlighet jag tänker på. Jag är vansinnigt dålig på trädgårdsarbete och mitt måtto har alltid varit, snyggast möjliga trädgård med minsta möjliga arbete.

Den trädgård vi nu har flyttat till har jag ännu inte haft glädjen att få njuta av sommartid, så det skall bli mig ett sant nöje när den tiden kommer. Jag kommer garanterat inte att jobba ihjäl mig, utan snarare försöka njuta av stunden och bara arbeta i trädgården när det är absolut nödvändigt.

Nytt hus - ny trädgård

Från litet, kompakt parhus till stor "luftig" fristående villa, mitt i värsta julstressen!!

Det är skönt att flytta från mindre till större då man inte alls får samma problem med att få ytorna, skåpen och garderoberna att räcka till. Ytan är nog, i det närmaste, dubbelt så stor nu och tomten likaså. Det allra skönaste är att tomten inte innebär massor av måsten, utan mest består av två stora altaner var av den ena innehåller en pool som jag knappt kan bärga mig att få börja använda.

Vår stora utmaning ligger nog i, att lära oss förstå, hur en pool fungerar. Det lär bli en följetång i sig, här på trädgårdsbloggen. 

Hundkoja - en underskattad boendeform!!

Nu har vi (läs hunden) använt hundkojan ett tag och dess förträfflighet har verkligen visat sig. En rejäl inhängnad med en rymlig koja, isolerad med frigolit och ombonad med halm på golvet. Du kan tro att vår Rottweiler har haft det varmt och skönt när han har legat med nosen ut ur kojan och spanat på alla förbipasserande bilar, forgängare, cyklister och hundar.

Dagiset som ligger i närheten är nog glada för att vi flyttar. Han är inte direkt tyst om en tänkbar "lekkamrat" i form av en eller annan hund går förbi tomten. Vår hund är av den sociala sorten och han ser nämligen varje annan hund som en tänkbar kandidat till hans umgängeskrets.  

Katten övervintrar i trädgården...

Vi har en sköldpaddsfärgad katt på 6 år hemma. Inte hemma, hemma, utan snarare i trädgården. Vi matar henne, ser till att hon inte får kattungar och är allmänt omtänksamma. Hon sitter på trappan och väntar på oss när vi kommer hem från jobbet och hon har inte lämnat sin post, några längre stunder, under de här åren.
(bortsett från när hon, av misstag, blev inlåst i grannens förråd i flera dagar)

För att vara en utekatt lever hon ett riktigt lyxliv. Hon har en 2 rummare som är isolerad med frigolit och ombonad med hö vid sovplatsen. Ett litet runt hål att ta sig in och ut ur gör att oinbjudna gäster drar sig för att utmana henne. En katt vill alltid ha ryggen fri och nära till flyktväg. Det har man inte om man besöker vår katt i hennes 2 rummare ute på våran trappa.

Således ett skyddat och tryggt kattliv med nära till mat och vatten (kök finns i samma 2 rummare) dessutom varmt och behagligt när höstvindarna viner och "regnet står som spön i backen"

Compact living i trädgården

Vi har bestämt oss för att sälja vårt hus. När fotografen kom för att fota trädgården, inför annonseringen, förstod jag plötsligt hur extremt trångt vi hade bott. Inte bara inne i huset utan lika mycket ute i trädgården.

På en yta utav 450 kvm har vi samsats allihop, 7 familjemedlemmar, stor hund, studsmatteälskande ungar och gräsklippande vuxna. Med vidvinkelkamera på hög höjd fick man verkligen uppleva den charmiga känslan som gjort vår trädgård till en liten, grön, insprängd oas mitt i villaområdet, som den verkligen är.

Gröna eller hinner de att ändra färg?

De gröna, de sköna ...

Att sommaren varit regnig på västkusten är det inget tvivel om. Gräsmattan växer kämpa hög in i september (utan gödning) och buskarna har vuxit både på höjd och bredd! De är väldigt stora och gröna... vilket även mina små söta körsbärstomater är!

Det är kanske det som är kruxet... om man nu vill ha dem röda alltså?! Jag la in stora gröna tomater för något år sedan, och jag tror det är det man får satsa på då solen lyser med sin frånvaro.

Nu börjar man planera för nästa års trädgård...och "då minsann! Då! Då ska jag ha: potatis, dill och gärna persilja och kanske ska jag då passa på att så lite sill!"

Lägg gärna in dina bilder och skapa ditt galleri på "Din egen trädgård"